Mejlet avslöjar: Åkesson läxar upp Jomshof för islam-hetsen
”Kommunmuppar” är öknamnet SD-ledningen använder för sina lokalpolitiker som skriver på hatsajter.
De sparkas ut på löpande band enligt partiets ”nolltolerans” mot rasism – 150 personer har uteslutits ur Sverigedemokraterna de senaste fem åren.
Men när partitoppen Richard Jomshof själv anklagas för rasism väcks återigen frågan om nolltoleransen bara är ett spel för galleriet.
text Kenan Habul illustration Fredrik Persson
Publicerat 7 juli 2017
I slutet av augusti 2012 insåg de att någonting drastiskt måste göras.
”Vi har snittat nästan ett mupperi var fjortonde dag under sommaren och vi bör diskutera hur vi kan hantera detta nu när det blivit ett mer utbrett problem”, skrev dåvarande presschefen Martin Kinnunen i ett brev till den övriga ledningen.
”Kommunmuppar” är vad SD-ledningen kallar de partikamrater ute i landet som skämmer ut partiet.
Efter valet 2010 började de bli ett allt större problem.
En kommunfullmäktigeledamot tyckte att det borde vara ”skottpengar på fanskapen”. Han syftade på dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström.
En annan som var gruppledare i sin kommun bloggade om att dåvarande ungdomsförbundet var i konflikt med ”sionisterna” i partiet.
En tredje ansåg att islam borde förbjudas.
Och så vidare.
Ville övervaka ”kommunmuppar” som ”dårtwittrar”
Jimmie Åkesson och de andra SD-topparna ville prata politik och framstå som seriösa och regeringsdugliga men tvingades istället kommentera rasistiska, homofobiska och våldsbejakande utspel.
Idén till ”nolltolerans” började gro.
Presschefen Martin Kinnunen föreslog att partiet skulle börja övervaka partimedlemmarna. Alla som är aktiva på sociala medier skulle i ett formulär fylla i vilka internetsidor de var aktiva på. Kinnunen ville upptäcka de som ”dårtwittrar” före journalisterna.
Klicka här för att läsa mailet i sin helhet
”Jag vet att våra motståndare har sådana här förteckningar idag och det är ytterst pinsamt att vi har sämre koll på vad våra företrädare hittar på än vad interasistmen.se och nyhter24 har”, skrev han till partiledningen 29 augusti 2012.
Dåvarande partisekreteraren Björn Söder tyckte att idén var ogenomförbar. Partiet var varken tillräckligt organiserat eller disciplinerat för ett så krävande företag, ansåg han.
”När inte ens våra kommunföreningar kan skicka in protokoll i rätt tid utan en massa tjat inser i alla fall jag att det är fullständigt hopplöst att få till en lösning”, var ett av flera arga inlägg Söder skrev till de övriga i partiets ledning.
Bara en dryg månad senare skulle frågan väckas till liv igen.
Den 8 oktober 2012 får Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Linus Bylund, då stabschef hos partiledaren, ett mejl med rubriken ”Agenda gör kommunmuppsgranskning på söndag”.
Avsändaren Martin Kinnunen inledde:
”Nu kommer den här mer övergripande granskningen som jag väntat på och som jag förespråkat att vi skulle försökt föregå.”
Klicka här för att läsa mailet i sin helhet
SVT-programmet Agenda var planerat att sändas sex dagar senare, den 14 oktober 2014.
Partiledningen beslutar att skicka dit Björn Söder men ledningen vill även dämpa effekten med ett eget utspel.
De vill agera, inte reagera.
Därför skriver Jimmie Åkesson så här den 11 oktober:
Klicka här för att läsa mailet i sin helhet
”Vi bestämde igår i VU att jag ska göra ett skarpt uttalande kring kommunmupperiet. Ett slags uppgörelse, där jag sätter ned foten och förklarar att vi nu nått en gräns för vad vi upplever som acceptabelt. (Tanken med att göra det redan nu är förstås att Björn ska ha ngt att hänvisa till på söndag.)”
Dagen efter, den 12 oktober, skickar nyhetsbyrån TT ut ett telegram med rubriken: ”Åkesson städar upp i SD”
”Vårt parti är viktigt, alldeles för viktigt för att det förtroende vi vunnit ska förslösas genom några enskildas ideologiska och politiska avvikelser”, skrev Åkesson i uttalandet som även skickades ut till medlemmarna.
”Rasism” ordet de flesta förknippar med SD
Det är första lördagen i juni 2017 och ”rasism” är fortfarande ordet som flest icke SD-sympatisörer förknippar med Sverigedemokraterna. ”Främlingsfientliga” kommer på andra och ”okunniga” på tredje plats.
Det visar en opinionsundersökning som Joakim Wallerstein, partiets kommunikationschef, har beställt. Han står på podiet i den pampiga Louis De Geerhallen i Norrköping och redogör för undersökningens resultat för ett tusental SD-politiker som samlats där för partiets valkonferens.
Wallerstein är klädd i svart pikétröja, svarta jeans och sneakers.
Han är född och uppvuxen i Stockholm, har ekonomiexamen och har arbetat med PR på hippa företag som klädbolaget Acne innan han gick med i SD.
Ett typexempel på hur partiet har lockat till sig personer från den urbana medelklassen på senare år.
På vissa håll i partiet är Joakim Wallerstein en hjälte.
Han satte upp affischer mot tiggeriet i en tunnelbanestation i Stockholm hösten 2015. Det blev demonstrationer, debatter och en massiv mediabevakning. SD:arna kunde nöjt luta sig tillbaka. Genomslaget de fick kunde inte köpas för pengar.
Bara ett exempel på en av många framgångsrika PR-kupper signerade Wallerstein.
Hans nästa utmaning är att få sina partikamrater att bli omtyckta.
Han uppmanar dem från scenen att tänka på vad de säger, hur de säger det och hur de uppför sig.
– Väljarna tycker betydligt bättre om vår politik, än de tycker om oss, säger han till dem.
”Nolltoleransen inget spel för galleriet”
Nolltoleransen och uppmaningen till medlemmarna att uppföra sig går hand i hand.
De ingår i den flera år gamla SD-strategin att framstå som ansvarstagande och seriösa.
Men för att kunna bli ett borgerligt samarbetsparti är det långt viktigare att SD:s företrädare uppfattas som kompetenta och pålitliga. Det är mindre viktigt vad lokalpolitikerna skriver på internet.
Det anser i alla fall gruppledaren Mattias Karlsson när Aftonbladet intervjuar honom i början av juni i år:
– Det som avgör är hur man ska styra Sverige. Inte vad en enskild ledamot i Marks kommun skriver på Flashback, säger Mattias Karlsson.
Men vad innebär det för normaliseringsprocessen när SD:s partisekreterare anklagas för att vara rasist och islamofob?
Richard Jomshof fick hård kritik när han twittrade ut en bild på en trojansk häst med ordet ”islam” skrivet på sidan. Ovanför porten hästen står framför syns också ordet ”west”. Budskapet går inte att misstolka – muslimer är på väg att lura in sig och förstöra väst inifrån.
Denna tweet skrev han efter det islamistiska terrordådet i London, 23 maj i år.
Bara några veckor senare var det dags för ännu ett kontroversiellt utspel. På Facebook skrev Jomshof ”du är inte välkommen i Sverige” till moderata kommunpolitiker Kahin Ahmed .
Vi ska återkomma till partisekreteraren.
Men först till frågan som uppstod efter hans utspel:
Är nolltoleransen bara ett spel för galleriet?
– Nej, svarar Mattias Karlsson partiets chefsideolog och gruppledare i riksdagen.
Han lägger till:
– Vi avradikaliserades för att det har varit rätt sak att göra. Vi som i dag styr partiet har alltid sett det som viktigt.
I februari 2014 skrev han så här i ett internt mejl:
Klicka här för att läsa mailet i sin helhet
Detta efter att partiets medlemssekretariat slog larm om att medlemssiffrorna dalar. En av de missnöjda lämnade partiet för att ”SD blivit mer politiskt korrekta vart efter”.
”Allt detta med nolltoleranser hit och uteslutningar dit gör, inte bara mig, utan många sd-sympatisörer irriterade”.
Med tanke på att antalet medlemmar har mer än fördubblats sedan 2014 är det svårt att inte ge Karlsson rätt när han idag säger att nolltoleransen har vunnit bred acceptans internt.
Inte minst bland den nya generationen SD-politiker. De som knappt var födda under partiets första tid då nazister och personer ur vit makt-miljön hade framträdande roller.
Det som Karlsson brukar beskriva som ”de vilsna åren”.
En av dessa är 27-årige riksdagsmannen Aron Emilsson. Han som för tre år sen ville att partiet skulle ”låta kvasten gå”. Det krävde han i ett brev till verkställande utskottet sedan en SD-politiker i hans hemkommun Lerum avslöjades av Expressen och Researchgruppen som skribent på hatsajter inför valet 2014.
”Ska vi bygga Sveriges stora socialkonservativa opposition, så måste vi naturligtvis visa att nolltoleransen slår till mot dem som inte delar våra demokratiska värderingar”, skrev Emilsson.
Jomshofs islamsyn splittrar partiledningen
Här måste vi återgå till partisekreteraren Richard Jomshof.
För hans twittrande om islam gör att frågan om nolltoleransen ställs på sin spets.
Och den splittrar även den högsta ledningen för Sverigedemokraterna – det har den gjort länge.
I oktober 2013 skrev Jomshof på mikrobloggen: ”Finns ingen ”moderat” islam. Islam är islam”.
Inlägget ledde till en hetsig interndebatt.
Klicka här för att läsa mailet i sin helhet
”Vi bör ej hänfalla åt contrajihadismens svartvita perspektiv i islamfrågan”, skrev Martin Kinnunen och fortsatte:
”… alldeles oavsett är det varken korrekt eller strategiskt sunt att sprida bilden av att vi betraktar religionen islam eller alla muslimer som bärare av samma värderingar. Det gör oss till mycket simpla måltavlor och försvårar vår argumentation om islamisering, islamism och annan muslimsk extremism”.
Partiledaren Jimmie Åkesson tyckte att Jomshof var onyanserad.
Klicka här för att läsa mailet i sin helhet
Hans dåvarande stabschef Linus Bylund gick ännu längre än så:
Klicka här för att läsa mailet i sin helhet
”Det räcker med att det finns EN muslim som kan betraktas som moderat (inte gör politiska/världsliga anspråk) för att det ska finnas skäl att göra skillnad. Och det är bara den rent moraliska/intellektuella aspekten. Kommer vi sedan in på profilering och kommunikation så är det ju rent hål i huvudet att uttrycka sig som Richard (och tyvärr många andra) gör”.
Men Jomshof stod på sig:
Klicka här för att läsa mailet i sin helhet
Han fick medhåll av dåvarande partisekreteraren Björn Söder:
Klicka här för att läsa mailet i sin helhet
Diskussionen mynnade ut i att de skulle träffas för att komma fram till en gemensam ståndpunkt i islamfrågan. Om det mötet blev av och om partiet har enats om en mer nyanserad syn på islam, för att inte låta – med Martin Kinnunens ord – ”som Avpixlat-sfären”, är oklart.
”Du har inte förstått vad det handlar om”
Klart är att Richard Jomshof har fortsatt med sina utfall mot islam. Bilden på den trojanska hästen användes också av Centerledaren Annie Lööf för att attackera Jimmie Åkesson under årets sista partiledardebatt i riksdagen den 14 juni i år.
– Bilden visar SD:s rätta ansikte. Det visar att det vilar på rasistisk grund, sa hon efter debatten.
Men när Aftonbladet pratade med Jomshof om twitterbilden under valkonferensen i Norrköping den 3 juni – innan Lööfs attack, gick diskussionen så här:
– Det har ingenting med rasism att göra. Det är fakta, sa han.
Hur då?
– Om vi backar två år i tiden när vi hävdade att det finns problem i de här migrantströmmarna, när vi hävdade att det fanns IS-sympatisörer där människor som utger sig för att vara flyktingar men som i själva verket kommer hit med målet att döda människor, att begå terrordåd, så skrattade folk åt oss och kallade oss rasister. Nu ser vi att det händer. Det är ingen rasism att påpeka det. Det är fortfarande sant. Vi måste fortfarande kunna diskutera det.
Men förstår du inte att även sekulära muslimer som jag tar åt sig när du twittrar ut en bild på trojansk häst det står islam på?
– Nej. Då har du inte förstått vad det handlar om. Det handlar om att det finns en rad moskéer i Europa, det finns en rad imamer i Europa som sprider fruktansvärda budskap. Jag vill hänvisa till en dokumentär från 2011 som jag själv har skrivit om kallad ”Muslimska brödraskapet – om frihet och jämlikhet”. Den är gjord av en norsk journalist, själv med muslimskt ursprung. Han berättar bland annat hur en av hans vänner har radikaliserats och om hur Muslimska brödraskapet försöker nå inflytande i Europa. Detta är underströmningar som finns bland många muslimer och det måste får diskuteras.
